Gärdsgården - en historisk inhägnad

Rötter

Gärdsgården har sina rötter i fäbodväsendet som omnämns redan i mitten av 1300-talet i Dalarna - Gagnefs socken är rikt på gamla fäbodställen. Vid storskiftet, 1811-1817 , fanns 837 delägare i 36 fäbodställen.

Fäbodarna var förr en nödvändighet. Den naturliga gräsväxten på skogsmarken utnyttjades till bete under sommarhalvåret så långt det var möjligt därför att betet inte räckte runtomkring byarna.

Gärdsgårdarna byggdes for att hålla djuren ute från fäbodtäkten, där man ville ta tillvara varje grässtrå som foder till vintern. Djuren fick därför beta fritt av vad skogen kunde ge.

Materialet

Materialet till gärdsgårdarna togs ur den omkringliggande skogen, senväxta undertryckta granar till störar och slanor och smågranar till vidjor.

Utseendet

Utseendet på gärdsgårdarna varierar beroende på var i landet man befinner sig. I Dalarna kan gärdsgårdarna skilja i utseende och utformning från socken till socken, beroende på tillgången av material.